Jag är så nära ett återfall. Allt jag vill göra är att skära sönder armarna, känna smärtan ta över ångest och se mig själv lida.  Jag borde, men jag vill inte göra dig besviken. Jag vill, jag kan ju. Det är ju bara att gå till badrummet och hämta ett rakblad, men det faktum att jag snart varit clean i ett år - jag vet inte om det är värt det. Det kan ju bara gå utför efter det, men jag känner ändå denna törst efter att få slippa känna samtidigt som man känner. Känner värmen sippra ut ur ett smalt sår, se blodets röda färg rinna nedför armen och andas. Inte panikliknande andetag, utan lugnt. Känna lugnet i kroppen, hur trycket över bröstet långsamt släppet - iallafall en liten stund. 

Det skulle vara så skönt. Jag vill verkligen slippa känna.