Jag vet inte vem jag är, vad jag är, hurdan jag är. 
Det gör bara så ont att le ibland. Och även fast jag bara träffade honom för ett par timmar sedan, så saknar jag honom. Men jag är så satans rädd att han ska tycka jag är tråkig och tröttna på mig.. Jag önskar jag var lite mer pratig av mig och hade intressanta saker att säga och bra åsikter, men jag är bara värdelös och patetisk. 
Varför kan jag inte klara mig själv?! 
Och jag hittar inte mina stesolid, har letat i varje väska, alla lådor, mitt medicinförråd... Överallt. Men icke. FAN